MITT PERSONLIGA BREV

Mitt namn är Malin Larsson. Jag är född och uppvuxen i Stockholm och bor sedan åtta år tillbaka i Årsta med min man och mina två barn. År 2006 fattade jag ett beslut, jag sa upp mig från mitt dåvarande yrke för att söka in till Lärarhögskolan i Stockholm. Tanken hade grott länge. Jag ville bli lärare. På frågan; varför lärare, svarade jag till en början, att det var arbetet med unga människor i utveckling som lockade. Så tänker jag fortfarande. Men mitt svar på samma fråga idag, varför lärare, omfattar och omfamnar så mycket mer. Jag får ständigt utvecklas i ett kreativt sammanhang, tillsammans med mina elever och kollegor. Jag har den stora förmånen att få följa unga människor en bit på deras väg och möta dem i en värld full av spännande utmaningar och läranden. Min utbildning, men framförallt vad mitt uppdrag som lärare innebär, bidrar till en enorm yrkesstolthet. Jag brinner för mitt yrke.

Mina förutsättningar som lärarkandidat var goda redan från start. Jag blev placerad i Alviksskolan i vilken jag välkomnades varmt och utmanades direkt. Jag kastade mig in i undervisningssammanhanget och på skakiga ben planerade jag, undervisade och utvärderade två niondeklassare. Följden av modiga handledare, ett eget inre driv och nyfikenhet samt erfarenhet av undervisning har bidragit till att jag nu, några år och några kullar niondeklassare senare, står stadigt i klassrummet och känner mig trygg i rollen som lärare.

 Men jag har inte enbart haft tur med modiga, medvetna handledare och kreativa arbetslag. Jag har även haft och har fortfarande Anne-Marie Körling - författare, lärare och föreläsare - som bollplank i pedagogiska/didaktiska tankar och frågor. Utan Körling hade jag aldrig haft den kunskap och den kompetens som jag har nu i bl. a bedömningsfrågor, arbetsmetoder samt i frågor som berör Lpo94, kursplaner och Barnkonventionen.

Min handledare sa till mig en gång: Malin, du lyckas åstadkomma positiva förändringar i klasser där många erfarna lärare går bet.

Jag tror och hoppas att de positiva förändringar som jag har bidragit till i mina klasser är en följd av att jag har skapat relevanta arbetsområden för eleverna samt en följd av min ständiga återkoppling till alla elevarbeten (muntligt och skriftligt) som innefattar summativa/formativa omdömen. Jag vill även tro att dialogen mellan mig och eleverna påverkar klimatet i klassrummet positivt samt det faktum att jag alltid visar att elevernas tankar, åsikter och erfarenheter är av yttersta betydelse för mig.  

Min egen tonårsperiod ligger mig nära och varmt om hjärtat och påverkar mitt förhållningssätt till eleverna. Kanske är även närheten till min tonårsperiod nyckeln till att jag har lyckats nå ut till klasser som har haft svårigheter på olika sätt. Jag har genomskådat fasader och attityder och valt att vända blicken mot det positiva med varje elev, att stärka varje elevs självkänsla och framförallt, fokusera på framtiden.